English Translation Further Down
Vi hade allt planerat; vad vi ville ha, hur vi ville ha det, när, vad, vem och massor av detaljer redan inbokade. Ja, jag pratar om bröllopet nu. Vi hade bokat datum, kyrka, festlokal, herrgård att bo på för alla gäster som kommer från andra delar av världen eller Sverige (något de flesta av dem gör), vi hade bokat en vintagebuss att köra alla gästerna mellan Herrgården och vigseln/festen och var precis på väg att börja planera våra "save the date"-utskick när, i brist på ett bättre uttryck, "shit happened".
Vi kunde för allt i världen inte få tag på personen som var ansvarig för Herrgården där gästerna skulle bo, hon svarade inte på några av våra stressade, undrade och oroliga email eller telefonsamtal (en gång ringde kärleken henne faktiskt 10 ggr på en dag vilket ju är helt galet men inte den minsta tillstymmelse till reaktion). Men en dag svarade hon plötsligt, lovade dyrt och heligt att hon givetvis skulle återkomma till oss senare samma dag, något hon så klart inte gjorde. Tiden gick och vi började båda få en ordentligt dålig magkänsla (något man knappt vill tillåta sig själv att känna) att något var riktigt, riktigt fel.
Men plötsligt så ringde hon! En fredagkväll klockan 17.30, ungefär 6-7 månader innan vår stora dag, så deklarerade hon att hon förmodligen (?) tänkte sälja Herrgården och att vi därför inte längre kunde bo där. De nya ägarna skulle förmodligen använda fastigheten till något helt annat så vi hade ingenstans att bo, ingenstans att göra oss iordning och som de flesta blir varse när de planerar ett bröllop, så är väldigt många lokaler redan uppbokade så "nära" inpå bröllopsdagen.
Jag har alltid lovat mig själv att inte bli någon "bridezilla" när det handlar om vårt bröllop men ärligt talat hade jag ganska svårt att inte blir upprörd. Samtidigt som vi kände oss både ledsna och frustrerade märkte vi att vi även kände oss ganska lättade. Varför då kan man ju undra? Jo, eftersom hon visat tecken på den här typen av beteende tidigare. Hon ringde oftast inte tillbaka enligt överenskommelse, svarade inte på mail och skyllde sin frånvaro på allt mellan himmel och jord. Helt ärligt fick vi ganska tidigt en känsla att hon kanske inte var att lita på, men eftersom vi alla har sådana dagar då vi inte är på topp så sopade vi eventuella orosmoln under mattan.
Dessutom är det ju så att något kan hända som gör att man som entreprenör väljer eller måste sälja sin verksamhet, men att aktivt undvika oss och inte svara på våra försök att få tag på henne under nästan 2 månader, ytterligare månader som gett oss möjlighet att hitta ett nytt ledigt ställe, är inte vad jag kallar ansvarsfullt eller professionellt bemötande.
Ett par veckor var vi faktiskt oroade att vi skulle bli tvugna att skjuta fram bröllopet till året efter, till 2016, eftersom vi inte kunde hitta ett endaste ledigt ställe som fungerade för oss och vår dag och det kändes ganska jobbigt just då. Men sen påminde jag mig själv att livet är vad det är och blir vad det blir och det går inte alltid att kontrollera det. Livet har en tendens att slänga allt möjligt i ens väg och man får helt enkelt lita på att det, på något sätt, kommer att lösa sig. Om jag och kärleken var menade att gifta oss nästa år så skulle det bli så. Om inte, så var det helt enkelt inte meningen att vi skulle gifta oss under 2015.
Men gissa vad, idag hände det! Egentligen hade jag tänkt bjussa på ett gottigt recept men istället tog vi bilen och färdades en hög med mil till en annan stad. För ungefär 2 veckor sen hittade nämligen min älskade och tålmodiga fästman ett ställe som gav oss helt rätt känsla (som också var ledig!) och idag bokade vi därför nytt boende, ny festlokal och ny plats för vigsel i en helt annan stad. Och jag är faktiskt glad att det blev så här, för nu har jag där rätta känslan, nästan som när jag förälskade mig i kärleken min att det här, det här har varit "vårt ställe" hela tiden, vi har bara inte förstått eller hittat dit för ens nu.
Så, några lärdomar?
Ja. Det där som folk tjatar om när man läser på lite om "tips" och "att tänka på" när det gäller bröllop, det där som efter ett tag låter som en trasig skiva "vad noga när du väljer restaurang/festlokal/herrgård samt andra ansvariga för att göra din dag så som ni önskar". LYSSNA. PÅ. DET. Det är verkligen fundamentalt att man får en bra magkänsla och klickar med ansvariga personer på en gång. Att man känner att de är pålitliga, seriösa och exalterade över att få hjälpa er att skapa er magiska dag. Och jag vill faktiskt också passa på att flagga lite för att tänka till lite kring vem eller vilket ställe man väljer. Är det en ny ägare som inte haft hand om bröllop tidigare, hur går stället rent ekonomiskt dvs finns det underlag för dem att fortsätta med verksamheten nästa år, visar de tidigt tecken på att inte hålla överenskommelser eller svara på mail eller telefonsamtal eller är det något annat som gör att ni inte får en bra magkänsla? I så fall; gå på magkänslan, den styr en oftast i rätt riktning!
Så ja, där har ni svaret på vad som hände med det där gottiga receptet som innehöll torkade lingon. Jag har helt enkelt haft annat för mig.
IN ENGLISH:
We had all of it planned; what we wanted, were we wanted it, how, who and a lot of detailes already booked. Yes, I'm talking about the wedding now. We had chosen the date, a venue, a place for the actual ceremony, a vintage bus to take all the guest to the ceremony/dinner and a place to stay for all the guest, something very important especially for those arriving from other parts of the world or other parts of Sweden (most of the guests). And we were actually starting to relax and was just about to start planning the "save the date"-cards when, well for a lack of better term, shit happened.
We didn't get hold of the person who was responsible for the mansion were we were suppose to stay, she didn't answear any of our stressed, wondering & worried emails or phone calls (once hubby actually called her 10 times at one day, but no anwear). One time we suddenly got hold of her and she told us she would call us later that day, but of course she didn't. Time passed and we both got that feeling in the pit of our stommac that somthing was really, really wrong.
And then...she called us! A Friday at 5.30 pm a few weeks ago, about 6-7 month before our "big day", she declared that she was "probably" (?) selling the mansion (something that she, of course, had known for a while without telling us), and just like that we had no place for all our guest. And the new owners were probaly not going to use the property the same way so we couldn't check with them to see if we could stay there during our wedding. So we had no were to stay, no were for us to get ready and of course, as you all know, most venues/mansions ect are already booked so close to a wedding date.
I've always told myself not ot get all "bridzilla" about this wedding, but let me tell you I hade a bit of a hard time keeping my promise. But at the same time, me and hubby both felt some sort of relief. Why was that? Because she had shown signs of this behavior before. Not calling back, blaming it on all sorts of things and doing stuff that made us feel that she wasn't to be trusted. And you really do not want that on you wedding day. But since we all have our days, when we're not on top of the world we thought that we needn't worry.
And of course something can happen and you, as an entreprenour decide to sell what ever business you run, but to aviod us, our worried emails and phone calls in almost two month is just not what I call a professional or responsible behavior.
For a few weeks we were actually worried that we had to pospone the wedding to 2016 because we couldn't find a solution to our problem. But then, I remembered that life is what it is and you can't always control it. It throws all sorts of things at you and you just have to trust that it will all sort itself out. If we were suppose to get married during 2015, it would happend. And if not, then we really weren't suppose to.
And guess what, today it happend. For about two weeks ago my darling and patient fiancee found a place that gav us "that feeling" (and "our date" was available!) and today we booked a new venue, a new place to stay, another place for the ceremony at a totally different city. And I'm actually glad this all happened becaus know I have that feeling, almost like when I fell in love with hubby that this, this was our place all along, we just didn't know it and we hadn't found it yet.
So, any lessons learned?
Yeah, that thing that people keep mentioning like a broken record: "be careful when choosing the venue/caterers/other people reponsible for making your wedding the way you both wish it to be". LISTEN TO THEM. It's really crucial that you feel in your gut that this is people who understands you, can be trusted and are all excited to make your dreams - whatever they may be - come true. And I really want to warn others to maybe not choosing a venue/mansion to stay at or get married at if there's new owner, maybe check their economy and take a few moments to think about if you think that they will still be running their business next year or they show early signs that they can't be trusterd And if you get you a bad feeling about it all, trust you gut, your instinct, that almost always leads you in the right direction.
So yeah, that's why no recipe with dried lingonberrys has appeared at the blog today. I've simply been busy elsewere.
Dock är det här ingen whisky utan egentligen en likör som smaksatts med Bourbon (en Amerikansk whisky), äpple och kanel och passar perfekt till julinspirerande efterrätter och kolatillverkning. Och det blir en perfekt balans. Den lena bakade cheesecaken, kolasåsen och så där, lite bakom ligger den och lurar och lyfter upp alla andra smaker till en ny nivå; lätt ton av whisky, äpple och kanel. 
Och på något sätt är alla minnen, all värme, alla djupa kvällsdiskussionerna och all kärlek cementerad i den där kvällsmackan med rödbetssallad och köttbullar. Det underbara är att jag inte behöver släppa ifrån mig den traditionen även om jag är vegetarian! Det smakar nämligen precis lika bra med vegetariska "kött"-bullar och Hälsans Kök har ett jättebra alternativ i sina sojabullar. Rödbetssalladen gör jag alltid själv, med några äppelbitar i för att balansera och ge mer krispighet. 
Nytt för i år är att jag kommer göra glutenfritt bröd. Jag har blivit så otroligt inspirerad av Maria Blohm och Jessica Frejs glutenfria bakböcker. Och på något sätt passar det då alla i familjen, både vegetarianen och den glutenintolerant (som det ser ut i min familj) vilket gör det än mer perfekt! 
