Jag får, relativt frekvent, frågor om hur man ska fotografera mat, vilken utrustning man ska ha, huruvida jag använder softbox, dagsljuslampor eller blixt, vad jag gör åt det faktum att det är så förbaskat mörkt ute den här årstiden, hur jag redigerar mina bilder, OM jag redigerar bilderna och om jag har några andra stylingtips.
Jag försöker ofta svara så utförligt och bra jag kan utan att skriva en hel uppsats, för det har jag tyvärr inte tid med, och jag försöker peppa men även ge ett ärligt svar. För sanningen är att det inte finns några genvägar. Det finns ingen genväg som jag kan ge dig som undrar hur man blir en bättre matfotograf.
Jag har bara ett råd; öva.
Öva mycket och när det känns som du inte orkar öva mer, öva lite till. Ta en kopp kaffe, titta över dina alster och analysera varför det inte blir som du vill. Och sen, ja sen är det bara "på't igen".
Jag har själv övat, övat ännu mer och sen övat lite till, svurit, funderat vad f*n jag håller på med, varit missnöjd, nästan börjat gråta, velat ge upp men istället gjort om det, gjort om det en gång till, och kanske även 10 gånger till för att förstå varför det inte blir som jag vill och vad jag ska göra för att det ska bli bra. Och det är ganska lätt att ta reda på hur mkt jag utvecklats genom att titta på mina blogginlägg det första året mot hur det ser ut nu. Kakan ovan är julen 2011 och julen 2012.
Och sen har vi ju den här vackra..ehum..efterrätten från 2011 och en från tidigare i år:
Ja för det är ju så när man är självlärd. Och jag lär mig fortfarande, jag blir fortfarande en bättre fotograf och stylist varje gång jag stylar och fotar, och jag tror att den dagen jag känner att jag inte lär mig ngt längre är dagen jag tröttnar och vill göra ngt annat.
Och det är inget fel i att fråga andra om råd, det betyder så klart inte att man är lat eller dum. Men mitt tips är ändå att istället för att fråga människor hur och vad man ska göra; ta reda på svaret själv och öva! Man lär sig dessutom så mkt mer när man tar redan på saker själv än när man bara får lösningen serverat. För då är det mkt lättare att man sedan glömmer, det vet jag av egen erfarenhet. Ta en grundkurs i fotografi så att du förstår hur slutartid, bländare, brännvidd och iso hänger ihop, kika efter ngn matfotokurs om du vill det, men sen är det faktiskt övning som gäller. Inga genvägar utan fokus och hårt jobb. Kort och gott.
Och glöm inte att läsa instruktionsboken till kameran, ett riktigt bra tips som många inte bryr sig om eller glömmer. Med den kan du lära dig mer än du tror!
Den här videon snubblade jag på för något år sedan och den träffade verkligen helt rätt hos mig. Kika på den, om du som jag känner igen dig lär du gapskratta både en och två gånger. Oavsett vem du ser upp till eller vill bli lika duktig som så är det möjligt, jag lovar!
Och det har alltid varit min attityd genom hela mitt arbetsliv oavsett vilket jobb jag haft: "Om hen kan göra det där, måste väl jag också kunna göra det..hur svårt kan det va?!"
IN ENGLISH:
I frequently get questions regarding how to become a better food photographer and stylist and I try to answer them to the best of my ability without writing an essay. But the truth is, there's only one way to become a better photographer and/or stylist. Practice!
Practice practice practice. I can promise you that everyone that you look up to or wish you could be as good as, have been practicing a lot. Probably more than you can imagine. I've sometimes done a blog post or a photography 2, 3 or even 4 times to make it look like I imagine it would. Because the first 2 or 3 times didn't quite turn out the way I planned.
And when you think you can't practise anymore and just wan't to go and cry, take a cup of coffee and then...practice some more! And also, take a look at this video, it's really grat and funny! I really identified with it when I saw it the first time, and if you feel the same, I can promise you a few laughs or recognision!
And learning how to becaome what ever you dream of is really all about attitude and hard work. At least that's what I believe in. I've always told myself that "if he/she can do it, then I should be able to do it too...when it comes down to it, how hard can it be?!"
